Pratade med lilla mor idag. Alla borde ha en mor som min. Hon är bäst.
Iaf så hade hon läst blogginlägget om avundsjukan över torpa. Och hon höll med om att Torpa is the shit, och hon tyckte att jag skulle börja söka. För det kan ju ändå ta ett tag innan man hittar en lya man vill ha.
Hon sa att jag spar busskortspengar om jag flyttar, och kan lägga dom extra pengarna på en lite högre hyra i så fall. Hon är smart hon. Ett busskort kostar idag 480spänn... Värdelöst dyrt!
Så nu ska jag väl vara lite mer kräsen. Dock, jag vill gärna ha en balkong men det kommer inte bli prio ett, faktiskt.
Ska tänka mer på planlösningen och vilken våning osv. Men jag har absolut ingenting emot att bo i en etta, en tvåa är att föredra, men en etta går bra det också. Anledningen till att jag ska vara lite kräsen är att jag har planer på att inte flytta så mycket framöver. Hade planer på att inte flytta än på ett år eller två, men det pallar jag inte. Så nästa flytt får bli till att stanna länge, och då måste man nästan vara lite kräsen. Och nästa flytt lär gå lite mer smärtfritt. Inga möbler behöver handlas, och allt som står i förrådet ska in i ett förråd, så jag slipper stå och greja med det osv.
Ja, jag har redan börjat drömma.
Har anmält intresse på en sida som mor tipsade om för ett tagsen, HSB måste man ringa och det.. tar emot. Vätterhem har aldrig nått ute så då får man nog gå till områdeskontoret, riksbyggen kan man printa ut en intresseblanket, men eftersom jag inte har Word kunde jag inte göra detta, alt ringa.. Och jag och telefoner är inte att leka med.

Torpa känns som det ideala stället att bo på. Man kan göra dom där spontana grejerna med allt och alla. Nära till allt osv. Som i somras när jag och Erki gick hem från jobbet en solig fredagseftermiddag och vi hinner inte mer än hem förrän vi inser att vi Måste dricka öl. Så vi satt på min (nu mors då) balkong och fula oss.
Sånt gillar jag.

Så ja, jag kommer också bli Torpa-bo i framtiden. Men det är ändå lite ångest att riva ut allt igen och krångla. Och nu behöver jag starka karlar eftersom alla möbler råkar vara brutalt tunga. Min soffa går inte att rubba...

Men nu är jag lite väl ute och drömmer. Tillbaka till verkligheten.

Dock lär jag inte försöka lägga ner energi på att fixa och tricksa i den här lägenheten nått mer. Den är mest en motvallskärring...

blablabla