Som Anna skulle säga.. Jaja..

Läste på Tinas blogg att hon fått en lägenhet på Torpa. Jag blev rätt avundsjuk på henne. Jag vill något så enormt mycket bo på Torpa. Jag hatar Österängen, fullkommligt Hatar! Jag hatar grannarna, jag hatar området, jag hatar att det är långt till stan, jag hatar helt enkelt skiten. Men samtidigt känns det dumt att börja söka nytt. Mitt samvete går inte riktigt åt det hållet... Så som jag slitit med den lägenheten, och så mycket som mor och Knutte hjälpt mig, så känns det inte riktigt rätt att ge upp och försöka flytta. Trots att jag vantrivs nått enormt, och att lägenheten har totalt motarbetat oss hela tiden, och Vätterhems "service" suger getballe.
Lägenheten i sig är riktigt mysig ändå, men det är läget som suger. Österängen... Värdelös skit!
Men när jag tog emot lägenheten ville jag bara komma hemifrån och få ett eget ställe.
Då blev jag glad över att få lämna Torpa, då jag aldrig kände mig som hemma där. Men det hade nog inget med Torpa att göra, ändå. Det var nog mest pga hur jag mådde mentalt som det inte gick ihop sig, och att jag Aldrig kände mig hemma i den lägenhetet. Det kändes aldrig som mitt hem, att jag bodde där.
Men nu vill jag tillbaka till Torpa. En egen lägenhet, med gångavstånd överallt, nära till vänner och mor framförallt.
Men som sagt, samvetet vill inte hänga med. Så det får vänta.

Förövrigt är jag på uselt humör, och mitt horoskop kunde inte ha mer rätt, som jag läste igår. Att en släktning eller granne skulle förstöra det goda humöret. Det var kul att träffa Erki på jobbet idag, så humöret var rätt nice ändå. Men sen visade det sig att klippningen inte ägde rum förrän i mars, vilket aldrig sades. Så jag var måttligt sur innan, men mycket berodde på tröttheten, då har man en tendens att överreagera, Nu är jag mest trött, så klart, vilket gör att humöret och den sura tillvaron hänger kvar. Så ja, prata inte med mig!

Håll käften!