Gårdagen var rätt okej, ändå.

Paniken kom forsandes och det högg till och jag var tvungen att fly.
I samma veva undrade Toffe om jag ville haka på ut till Mullsjö och glo hos ett par vänner till honom. Räddningen kom som ett brev på posten. I en camaro 74a, dessutom.
Var hemma runt halv ett i natt. Spottade en hel del galla till Martina som såg mest ut att vilja gå och sova. Återigen kunde jag knappt få en korrekt mening för att det går inte att tänka, eller förstå.
Jag vill så gärna vara trevlig, men det går inte. Jag gör allt för att undvika att vara brutalt elak, men även det är svårt.
Jag föredrar tystnad. Men helst av allt föredrar jag en förklaring.
Vadan detta intresse helt plötsligt?
Lönlöst att ens fråga. Lär nog inte få ett svar, iaf.