Det finns ett tidigare inlägg där jag skrivit om hur jag yttrade min åsikt och blev kallas nazist för det. Något jag inte är. Nu är det dags igen. Jag förklara missförståndet, eller snarare, jag sa igen hur jag tyckte och tänkte, och blev återigen kallad för nazist. Och återigen försökte dom spekulera i varför, om det var rädsla, ovishet osv.
Jag är inte rädd, är jag inte ovis...
Jag vet min åsikt och står för den.

Men, om man som person är involverad i en diskussion, lägger fram sin åsikt, och får personangrepp, vem är då den mindre människan?
Den som säger sin åsikt, som inte är så populär. Eller den som får slut på argument och säger onödiga saker som är helt orelvant?

Tåls att funderas på.

Jag skriver inte det jag skriver för att provocera. Inte i detta sammanhang iaf.
Personen som heeeela tiden drar upp detta råkar vara just det som diskussionen handlar om. Det komiska är att i början fann jag personen helt okej. Men efter ett tag var personen rutten innanför pannbenet, och det har ingenting med det fysiska att göra.

Antagligen så får man inte tycka som jag gör.
Kan inte folk växa upp någongång?