I natt när jag vaknade till en sväng så kände jag att det smärtade i halsen. Då tänkte jag en kort svordom och somnade om. När jag vaknade i morse när klockan ringde insåg jag att det onda i halsen var kvar. Gick upp. Gick till badrummen. Tittade mig i speglen och gapade gigantiskt stort. Då ser jag att mandlarna är svullna och längst bak i svaljet ligger en strimma av grönt slem och trycker. Den korta svordomen kom igen.

Som tur var så slutade jag kl 14 idag, men var dock klar till kl13. Så jag gick hem. När jag väl var hemma så bäddade jag ner mig i sängen och läste en tidning. När jag skummat igenom den så bestämde jag mig för att vila. Jag frös som en idiot och när det var dags att bli människa igen insåg jag att det inte gick.
Gick upp och tog tempen och den landade på 37,7 vilket i min värld är en herrans massa feber då jag har låg temperatur i vanliga fall. Hela kroppen ömmar, halsen värker och öronen är superkänsliga för ljud.
Men i min värld är det inte tillräckligt med feber för att sjukanmäla mig, trots att jag knappt kan röra mig.

Jag fullkommligt hatar att vara sjuk. Det enda man gör är att ha ont...
Och fryser.. Trots att jag slängt i mig en kopp med te så blir det inge varmare. Och denna lägenhet är tamejfan helt värdelös när det gäller värme.. Jag vill hem till mor och ligga i hennes soffa, för där.. där kan man snacka värme!

Jag ser inte fram emot morgondagen, eller fredagen.. 20rum per skalle... Orka...
Jag får se hur jag mår imon, och är jag såhär död lär jag inte palla fredag, eller lördag.
Hmpf...
Jag vill ju ha mina 20 dagar denna månaden.

Det är fruktansvärt synd om mig...

:(