Nu för tiden känns det bra att lämna sängen.
Jag slocknar nångång mellan 21-23 och vaknar nångång mellan 8-10. Jobbar jag går jag ju upp vid 6 men ändå.
Idag vaknade jag kl9, solen sken, gick upp och satte mig i soffan med en kopp kaffe.
Dom senaste dagarna har jag kännt redan på morgonen och tänkt "gud så bra det känns".

Att sitta där i soffan och veta att det kommer bli en bra dag oavsett, är gudomligt skönt.
Till skillnad från förr när man sov bort större delar av dagarna för att man inte orkade gå upp, för att det kändes menlöst. Att man sov kasst och mådde dåligt och var en surpuppa hela dagarna.

Nu kan jag komma på mig själv med att sitta och småle!

Snacka om omvändning.

Idag ska jag köpa en blomma med mamma, och det är alltid lika mysigt när man får tid att umgås med henne.
Jag är rätt peppad inför ikväll, fast jag bara känner födelsedagsbarnet.
Snacka om att det har förändrats en hel del de senaste åren.

Hell yeah!