Under en liten tid har jag funderat på vad jag vill göra med mitt liv.
Jag kan inte jobba som städerska till jag blir 65.
Tanken är ju skrämmande!

Jag gick inget roligt på gymnasiet och kan knappast få jobb via min gymnasieutbildning.
Menar, hur mycket kan man tillge efter att ha gått medieprogrammet med inriktning textkommunikation?
Nada!
I så fall måste jag plugga vidare inom journalistik osv och det vill jag verkligen Inte.
Det är inte ens kul att skriva journalistiska texter.
Okej, kröniker är kul. Man får spotta ur sig vad man vill i princip.
Men jag vill inte jobba inom den branschen.

Och jag vill inte jobba som jag gör nu.
Ett knippe fruntimmer som pratar i mun på varann.
Finns en och annan som har något innanför pannbenet, men över lag är det mest jobbigt.
Och min kropp skulle aldrig klara av att städa hela livet.
Än så länge har jag skadat mig genom att klämma handen som resulterade i blåmärke och lätt svullnad.
Köra över min egen fot med en tvättvagn. Den svullnade upp totalt och blev lite blågrön.
Ett flertal gånger har jag drämt i höften i dörrar. Senast i torsdags, faktiskt. Blåmärke där med.
Klantat till det med moppen så den slagit upp ett sår på fotknölen.
Vridigt sönder armen.
Slagit i skallen några gånger i saker och ting.
Rivsår titt som tätt osv.
För att inte glömma smärtan i ryggen och axlen.
Ja, listan kan bli lång. Och jag har inte ens vart där ett år!

Så nu har jag kommit fram till vad jag ska bli.
Vad det är jag vill göra.
Vad det är jag vill bli.
Jag ska bli målare!

Förutsatt att någon vill ha en 20årig tjej som lärlingselev då...
Har kollat upp lite fakta på målarsidor osv.
Och det man kan göra då är att söka till målerier och se om dom vill ha en.

Spännande!