Efter att ha kollat på dokumentärfilmen "Alla hittar kärlek utom jag" fick jag mig en nostalgitripp.
Inte för att jag kunde dra så många likheter mellan de i dokumentärfilmen som i min nostalgitripp, men ändå.
Dokumentären handlade om tre vänner som gick igenom de tidiga tonåren ihop.
Skillnanden mellan min tripp och deras, var att i min tripp fanns varken killar eller alkohol närvarande, det som gjorde dramat i denna dokumentär.

I min tripp fanns olika musiksmaker, olika åsiker, olika sinnesstämningar, olika livsstilar, men samma humor.
Mycket som vi ansåg oss olika i gjorde oss lika.
Och det var kanske därför vi passade så bra ihop.

Många gånger var det vi tre som umgicks. Vi tre som satt i skolan och fnissade. Vi tre som åkte ut i skogen.
Vi tre som låg i ett asgarv så tårarna sprutade. Vi tre som delade med oss av varann.

Det är inte många gånger man kan umgås tre stycken och ändå hålla ihop.
Vi tre åkte till norrland. Vi delade en hel vecka under samma tak. Åkte bil i timmar.
Mycket skratt, lite tjaffs, ett minne för livet.
Oslagbara citat.
Ett jag minns än idag

Efter den här mastodontresen måste Göteborg vara som en pannkaka i läppen

Det var myggbett, knapert med mat, utedass, brottning i gräset, bada i grodyngel, titta på älgar och upptäcka de dåliga vägarna i norrlands djupa skogar.

Men något hände på vägen och det är inte vi tre längre.
Och på något sätt känns det som att det aldrig kommer bli vi tre som förr.