En vän sa till mig "du är 70% man".
Enligt ett så kallat manlighetstest är jag även mer man än honom. Komisk, ja.
Men på senare tid har jag tröttnat...

Sist jag var ute och svängde de lurviga ( =orakade ben för min del, sexigt värre) så kände jag mig för första gången på evigheter som en tjej!
Det var fantastiskt!

Jag brukar alltid vara en i gänget och ja, det är ju iofs något jag trivs med eftersom jag gillar umgänget med killar. Men jag har aldrig kännt mig som en tjej.
Mestadels för att en av mina dåvarande vänner såg mig som en kille och kallade mig "Tja mannen" osv, men det är en annan historia.

Så nu har jag väl klivit in i det kvinnliga livet, rent fysiskt.
Införskaffat en hel del nya och fina kläder. Jag tror inte att jag kommer visa mig så ofta i en förstor t-shirt till sommaren.
Idag köpte jag världens mest skummaste klackskor. Ja ni hörde rädd, klackskor!
Jag köpte en ny mascara då den jag har suger. Och jag köpte även ett läppglans som glittrar!
Ja mascara är något jag använder väldigt ofta osv, men glittrigt läppglans!
På nått sätt känns det jäkligt bra.

Jag har aldrig tidigare brytt mig om något sådant, men jag antar att jag uppskattar att bli behandlad över vilket kön jag har, och inte hur jag ser ut och beter mig.

Feminister har garanterat bara dålig karaktär som påstår att man inte ska bli behandlad utöver ens kön, men ibland är det jäkligt gött!
Suckers!

Och så har jag ju då klippt av mig håret.
Min moster sa att jag såg äldre ut, men sen garvade hon och sa "man skulle kunna tro att du är 21" ha..ha.. kul!
Emelie tycker att jag ser yngre ut, men på ett positivt sätt.
Jag säger såhär; Blä!
Om någon känner sig manad att hjälpa mig att lösa mitt problem med hur jag ska få till det, så hojta till. Hjälp mig!

Nackdelen är väl att jag inte har tid, ork eller sällskap till att ta mig ut lite oftare och ha roligt och njuta av mitt nya jag...