Idag sov jag till kl 11. Det var riktigt skönt. Sov inte så bra, så det var väl inte så skönt trots allt... Drömde konstigt och kallsvettades hela natten.
Gick upp halv tolv, satte igång kaffe, mobbade katten, hällde upp kafffe och ringde mamma.
Hon hade precis knarkat lite. Pratade inte så länge för hon skulle gå och äta lunch.
Hon har klarat alla steg nu, så nu får hon åka hem på måndag! Jäij!
Hade tänkt åka dit under dagen, men eftersom jag nyst nått så brutalt på fredagen ville jag inte åka dit. Men har inte nyst nått idag så ska fara dit imon med Johnny.

Åkte till Johnny idag och snodde hans externa hårddisk, för han har en del filmer där i. Och det var inget att hurra för direkt... -_-
En liten kul grej var att det låg ett par bilder där i som jag hört en del rykten om. Jag kommer drömma mardrömmar om dom i natt. Jag kunde låtit bli att titta, men nyfiken som man är så.. ja..
Och en ganska tydlig sak är iaf att personen i fråga har riktigt dåligt självförtroende. Det får mig att le lite granna.

När jag åkte ut till min bror så satte det sig en liten sketen snorunge brevid mig. Och eftersom jag satt precis bakom den där plastgrejan, så speglade sig bakgrunden där i, så såg jag att den där sketna ungen satt och illglodde på mig och sökte kontakt. Hon satte sig nästan i knät på mig när hon skulle klättra upp på sätet, hade hon gjort det hade hon åkt ner väldigt fort.
Sen ställde hon sig upp en bra stund innan dom skulle av, så kom det en skarp kurva så ungen nästan hängde på mina ben. För första gången var det en okej mamma som drog bort ungen.
Väldigt många mammor har en tendens att inte bry sig om deras ungar tar på andra människor.
Som en gång, när jag åkte mot huskvarna, så satt det en unge bakom mig och drog i mitt hår! Och mamma gjorde inget. Så jag vände mig om och blängde, och mamman verkade inte fatta varför. Hallå?! Alla gillar inte när människor tar på en!
Folk tror att Alla tycker om barn, och inte har något emot att barn försöker prata med alla, eller peta på alla osv. Det är fruktansvärt irriterande ska jag be att få tala om.
Håll koll på era barn istället. Det är inte sött. Inte roligt. Inget man rycker på axlarna åt och säger "det är ju bara ett barn..." lär dom veta hut istället.

Jag har väl på sätt och vis fått en utskällning från en väninna. Att jag inte tar hand om mig riktigt ordentligt. Och det gör jag inte.
När jag jobbar, lyssnar jag på P3. P3 har ett morgonprogram. På detta morgonprogrammet delas det ut så kallade kakpoäng. Det går ut på att om man har gjort något bra för sig själv, är man värd ett kakpoäng.
när jag hörde detta senast (alltså i fredags) tänkte jag lite för mig själv  "när tänkte jag på mig själv senast..." Och ärligt talat vet jag inte. Jag är mer för att få andra att känna sig bra till mods och få en skön situation. Hamnar jag i en konflikt gör jag oftats som motparten vill, för att slippa gräl och jag får lätt dåligt samvete om den andre inte får som den vill och blir tjurig. Den sista personen jag tänker på är mig själv, tror jag.
Ska fundera lite mer på det här och se om jag kommer fram till nått.

Kanske är något alla borde ha i åtanken...
När gjorde jag mig själv glad?

Jag kanske Gör saker för mig själv, visst. Jag köpte mig en dyr kamera för snart ett år sen. Jag låter mig själv åka på festival, kryssningar osv. Men den senaste tiden har jag inte haft någon direkt känsla för att åka på kryssning tex som är här näst.
Jag tror inte jag gör mig glad på ett psykiskt sätt. Just nu är jag inte glad alls iofs så det skulle nog inte spela någon roll hur jag än gör...

Jag hoppas att Alex kommer nästa helg. Det vore superkul. Hon om någon kan få mig glad.
Vi har delat mycket på 3år. Mycket tårar, känslor, skratt, för att inte tala om minnen.
Hon är nog den enda som jag kan vara med i samma rum och det kan vara knäppt tyst, men ändå så behagligt.
Hon var den som fanns när allt rasade i somras, hon var den som fanns för 3 år sen när allt hände..
Hon är lite smått skadad, sådär som det ska vara.

Jag orkar inte göra nått nästa lördag. Johnny säger att vi ska supa och umgås med folk, jag vill umgås med Alex, kolla på film, ta nattpromenader, prata djupt om livet och problem, släppa vardagen.
Helst av allt skulle jag vilja resa iväg. Men det går inte.



Oh, Alex! Rädda mig, så som du alltid räddar mig!



Den här får komma som lite plåster på såren...