Jag vet ärligt talat inte hur jag mår.
Det var längesen som jag verkligen kände efter hur jag mår.
Senast jag kände efter, så var jag riktigt glad. Sprudlande lycklig.
Hur visste jag att jag var glad? Jag kände det i mig. Jag behövde inte göra något. Jag satt rätt upp och ner på en stol och kände hur det pirrade till i mig och jag log utan anledning och var...lycklig.



Hur mår jag idag? Ja, det är det jag inte vet.
Okej, jag ska känna efter...
*känner efter*.....*känner efter lite till*....*blank*
Jag vet inte.. Det känns tomt och meningslöst.
Men jag vet inte varför.
Jag är varken glad eller ledsen.
Bitter?
Nedstämd?
Pessimistisk?
Ointresserad?
Som sagt, jag vet inte..



Jag är skadeglad för att du har blivit lämnad på samma sätt som du lämnade mig. Och jag ger mig själv tillåtelse att skratta åt dig. Och njuta av den situationen.
Jag hoppas du förstår hur det kändes för mig.

Jag har iaf lämnat dig bakom mig. Fast att det kanske inte verkar så. Ja, jag vill fortfarande skära kuken av dig och sparka på dig och.. ja, ordbajsa lite kanske.

Oh! Bajskorv!

På lördag var det tänkt att fira Conny, men det verkar inte bli av. Om 2v eller nått blir jag 20.. Inget jag längtar till. Om 1½månad är det kryssning. Också nått jag inte direkt längtar till.

Min vardag idag: Känslolös och likgiltig.