Igår var jag på förfest hos en av mina närmare vänner. När jag kom dit med en annan nära vän, så upptäckte jag att det i soffan satt en mindre omtyckt person. Jag försökte ignorera honom, men det gick inte..

Det här personen kan inte föra en normal konversation över huvudtaget.
Det blev en hetsig diskussion om damfotboll och damhockey. Jag stängde av öronen och satt och kollade in i väggen för att slippa höra. Plus att dom kollade på fotboll så det var ju verkligen jättekul förfest...

Iaf. Det började med att en av vännerna påpekade nått om min bror och hans flickvän. Jag sa att min brors flickvän inte är så pratglad, vilket är synd. Och att det inte går att föra en normal konversation med henne.
Den där mindre omtyckta killen sa då att det har säkert att göra med dåligt självförtroende. Och det stämmer säkert. Hon har social fobi och allt vad det innebär.
Men, så säger den här killen "Då är det ju killens jobb att bygga upp det"
Jag sa att det ligger ju i en själv att bygga upp sig själv. Man kan inte lägga den bördan på någon annan. Men han menade på att det var killens jobb att få tjejen att må bättre och bygga upp henne. Han menade inte stötta, utan rent ut bygga upp det.
Jag blev så sur då så jag vart tyst större delen av kvällen mot honom.

Det var ingen kul kväll. Och det var längesen jag hade kul. Jag fick en puss. Vilket i morse fick mig att tänka lite finurligt för mig själv "And I'm back in the game" efter allt som hänt.
Men jag vill ha kul. Får se hur det går nästa lördag när det verkar vara dunderfest hos Conny.
Och jag Vill inte fira min födelsedag men dom kommer ju göra det ändå...

Jag är hungrig och trött.