Det mysigaste som finns är när någon kommer smygandes bakom en och lägger händerna på höften.
Känna någons händer trevandes mot magen.
För att sedan svepa armarna om en.

Nosa en lite i nacken.
Kanske en puss eller två.

Att bara stå där och bli omhållen kan göra mig riktigt varm inombords.

Det ska inte vara från en främmande människa, det är inte riktigt samma grej.
Men är det någon som är lite sådär.. extra snäll och go mot en, så känns det bra.

Ett svärmande värmespår kryper igenom kroppen och man blir sådär mysigt glad.

Fick uppleva detta för inte alls längesen.
Personen i fråga har jag inga känslor för, det en fin vän bara.
Men det fick mig att må bra och glömma verkligheten för en kväll.
Det behövdes.

Jag insåg att jag skulle vilja ha det sådär, nästan varje dag.
Krypa upp i någons famn och finna den där sprittande värmen som hoppar runt i kroppen och sparkar liv i det där hårda, cyniska hjärtat.

Men den enda värmen jag får nu för tiden är från en vetekudde...