Jag blir så fruktansvärt irriterad på folk som säger åt mig vad jag ska och inte ska göra. Vad jag borde göra, och vad jag ska tänka på.

Exempel; Jag jobbar som städerksa på ett hotell. Dåligt betalt, dåligt för kroppen, tröttsamt osv. Men nu börjar jag trivas med folket som jobbar där. Chefen är riktigt bra osv.
Nästan varje gång jag träffar vänner, familj, släkt osv så säger dom "söker du annat jobb?" eller liknande.
I lördags när vi satt och käkade den där miserabla tårtan så frågar min far exakt den frågan, om jag söker nytt jobb och "du ska väl inte vara där hela livet" och dylikt. Jag har precis kommit in det, jag har en chans att kanske få vara kvar ett halvår till. Jag orkar inte byta jobb, jag vill vara kvar där. Låt mig vara kvar!

Och när min bror kommer och tjatar på mig "Du ska ju sträva efter att få heltidstjänst. Men du ska ju inte vara kvar där hela livet. Söker du nytt jobb? När ska du börja med körtkortet? Spara pengar och börja med det nu."

I lördags kom det från en vän "Jamen börja gå ut och gå. Gå runt munksjön. Jag kan hjälpa dig och pusha dig".
Då kom frågan i mitt huvud "Vad i helvete?! Varför ska jag göra det? Jag har inte bett dig säga åt mig att jag ska röra på mig och vad vet du vad jag behöver och inte behöver göra?!"

Och det har även kommit "Skicka in ett cv dit och dit" och igen; Varför?
och "ta ett lån och skaffa dig en lägenhet, körtkort osv" och samma grej igen; Varför?

Jag vill inte ha en skuld i den här åldern med den här lönen. Jag vill inte flytta hemifrån så som situationen ser ut nu. Jag Kan inte flytta hemifrån om jag skulle bli av med jobbet inom en snar framtid då jag inte är medlem i arbetsförmdelingen. Jag vill inte gå runt munksjön, jag vill inte börja träna igen, jag vill inte byta jobb, jag vill inte ta körtkot som det är nu.
JAG VILL INTE!

Varför har folk en sådan tendens att alltid säga åt mig vad som är rätt och fel?
Jag tar emot råd när jag själv vill och ber om det. Men att ni sitter och säger att jag ska byta jobb och ta lån, så kan ni ju bara ta och hoppa i sjön.

Jag anser att städerska på ett hotell är ändå en rätt bra start på arbetslivet. Så låt mig vara kvar där. Kan ni inte se er dotter, syster, vän som har ett sådant skitjobb? Skäms ni? Eller varför håller ni på som ni gör?

Mitt liv, jag bestämmer!