Under hela min barndom befann sig hela familjen Lans, varje sommar, i en husvagn.
Jag sitter i skrivande stund och kollar på den ypperliga fina filmen Sunes Sommar och kan inte undgå att bli nostalgisk.

Mestadels befann vi oss i Halmstad men vi tog även en tripp upp mot dalarna. Jag och mamma brukar sitta och prata om den tiden och hon berättar om massa ställen vi besökt och jag erkänner att jag knappt kommer ihåg hälften.

Att åka på husvagnssemester är riktigt underbart kul. Iaf om man som jag har 3 syskon att roa sig med.
Min far sprang runt med filmkamera och grejade, med hjälp av den får man sig lite Aha-upplevelser.

På den tiden var vi en Familj. En Familj med stort F.
En annan femma jämfört med idag...

Jag kommer ihåg när min syster Johanna cyklade in i en stolpe och hennes älsklingsklänning gick sönder.
Eller när min kära bror Johnny flög över sin cykel och krossade fotknölen.
Eller den gången jag vann en strut med 7kulor.
Eller när min käre broder Jocke la sig i tältet med huvudet utanför, och när han lekte efterbliven (sen om han verkligen lekte går att diskutera).

Något jag finner rätt roande är när Johanna vart riktigt grinig, vi var i rättvik, och gick och satte sig på en stor fet rot från ett träd som växte konstigt. Så kom jag och lattjade och på 2röda var hon gladare.

Jag kommer ihåg när vi bilade genom dalarna och jag spydde utanför tältet. Och dom där tvillingcyklarna eller vad man ska kalla det. Som jag aldrig fick styra.. för jag var för liten.

Eller när vi var i tomteland och Jocke fiskade med majs och blev tillsagd att han inte fick fiska så mycket som fiskarna ville sitta på hans krok.

Eller när Johnny sprang runt och försökte komma undan kameran för att han var dyblöt på röven.

Det finns en hel säck med minnen så ni kan ju bara tänka er hur mycket det finns med tanke på att jag inte minns allt.

Så länge jag kan minnas har vi ägt en husvagn. Men den såldes när mamma och pappa skildes och det trygga Svenssonlivet var över....

För en sisådär 1½år sen pratade mamma om att hon saknade husvagnslivet lika mycket som jag gjorde. Hon har nu lyckats få Knutte att skaffa en husvagn istället för båt. Så för inte alls längesen fick dom en liten husvagn.

Tanken slog mig att det skulle vara så jäkla kul att dra iväg någonstans med familjen, en helg eller så, och bara vara och ha sådär kul som vi alltid har när vi ses. Men det är svårt att få så det passar alla.

Menar, bara iår har vi setts allihopa samtidigt 2 gånger.
Därför längtar jag till julafton. Inte för att det är jul, utan för att det är mammas födelsedag och vi får chans att ses allihopa och vara allmänt dryga som vi alltid är. Undra om det är någon mer än jag som uppskattar det...

När jag bli äldre och skaffat mig karl så ska jag fanimej skaffa mig en husvagn och upptäcka Svergie på nytt.
Varför ska man dra utomlands när det finns så otroligt mycket att se på hemmaplan?