Jag vill skriva, men jag vet inte vad jag ska skriva.

I veckan har jag jobbat.
Fikat med den underbara Marioppa.
Käkat frukost med mamma och Knutte.
Vart på stan med mamma.
Köpt en klänning.
Vart med Karin och köpt vinterskor.
Kollat på film.

Jag finner det lite ironiskt att när jag precis tagit bort allt, så kommer du tillbaka på annat sätt och pratar med mig.
Vad vill du egentligen?
Varför pratar du med mig?
Varför är du överdrivet trevlig mot mig?
GAH!

De med överdrivet självförtroende är automatiskt rötägg.

I fredags pratade jag med Jonas Gardell.
Jag har aldrig vart speciellt kändiskåt av mig. Bara ironiskt för att jävlas med folk.
Men nu, har jag pratat med Jonas Gardell. Sverigens kändaste bög kanske?
Hur coolt är inte det?!

Jag har börjat fundera mycket igen.
Sådär överdrivet mycket tankar som hjärnan inte klarar av och man vet inte vad man ska göra av dom.
Kollar jag på förmycket film?
Umgås jag för lite med folk?
Ptja, jag vet inte.
Jag har iaf kommit fram till att man ska inte drömma.
Det blir ju aldrig som man vill ändå.
Och om man nu lyckas uppnå sin dröm, vad ska man göra sen?
Då är det ju bara att börja om på ny kula.. Och hur givande är det på en skala?

Jag vill ha lite mer ork.
Så jag kan ta tag i saker och ting. Speciellt här hemma.
Just nu har jag sådan lust att häva ner allt på vardagsrumsbordet ner i en säck och slänga.
Eller skaffa någon stor dammsugare och suga upp all skit som ligger på golvet.

Var uppe på vinden igår med mor och både hon och jag reagerade över hur mycket grejer det var där uppe som inte var hennes eller mina.

Ja, nu fick jag en del skrivet iaf. Men det är rätt rörigt.

Jag hoppas du förstår vem jag menar med det kursiva.
Men jag antar att du är för ego för att förstå.
Som många andra gånger.
Hur du försöker hävda dig för mig att du lyckats ta klivet igenom allt.
Jag bryr mig inte.
Jag får känslan av att du inte mår bra.
Gräv i djupet en gång så får du se vad du hittar.
Men, du är garanterat för feg.
Mespropp!

Väx upp, för fan!