Ja, jag är vaken och klockan är snart 4 på morgonen.
Jag kan inte sova.
Jag ser inte fram emot den här dagen.
Jag har inte sovit något nämnvärt på ett gäng nätter.

Varför ska det vara såhär?

Jag vill inte vara bitter längre...

Just nu vill jag gå ut och gå. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och jag tror att mamma skulle bli lagom orolig om hon fick för sig att gå upp och märkte att jag var borta..
Det får nog vänta tills ikväll...

Jag vill träffa dig. Jag vill det. Hjärnan går inte i någon annan riktning. Varför?
Jag vet inte... Den gillar förmodligen att plåga mig.

För bara några timmar sedan såg jag fram emot juldagen. Nu vet jag inte om jag gör det.
För bara några dagar sedan såg jag fram emot julafton, nu gör jag inte det heller.

Varför? Det talar jag inte om.

Ja, jag vet iaf en som är glad nu... Fyfan.

Nej, jag ger upp. Totalt!