Varför ska alltid jag göra allt?!

Ja, idag är jag bakisseg och numera irriterad.

Jag har 3 syskon, alla något konstiga...
Ja, några av er kommer läsa det här, men det skiter jag fullständigt i!

Det är såhär, min mor fyller år snart. Hon har genomgått mycket på bara några månader och förtjänar allt i världen. Så jag kom med den fina idén att vi skulle skicka iväg henne en helg till sthlm, med sin gubbe. (och att det då blir en present från oss till dom båda då han fyller år snart också)
Då jag jobbar på hotell får vi lite förmåner osv när man bokar i samma kedja. Så jag såg det som en ypperlig idé!

Jag förskte få tag på alla syskonen, vilket är svårt. Dom sa hela tiden "Men ta reda på det och det och det" när jag sa priser osv men att jag inte visste då om det var 800 för allt, eller per natt. Självklart är det per natt. Så jag fick aldrig något slutgiltigt svar ifrån dom.

Detta pågick under någon veckas tid. Jag skickade ett mess till alla "Det kommer gå på si och så mycket pengar. Ja eller nej till idén?" Min syster sa ja, min bror sa ja, men den andre brodern hörde jag inget ifrån. Han var även hemma den dagen! Jag hade skrivit i messet att jag ville ha svar senast en specifik dag kl12. Hörde inget, så jag sket i att boka.

Sen tog det några dagar innan jag hörde ifrån honom och ytterliggare några dagar till jag pratat med mor om allt.
Hon blåste av det. Hon tyckte det var dåligt av de andra att inte lägga ner någon energi på att visa intresse för idén och att allt låg på mig.
Det hade hon även sagt till min syster.

Jag skickade ett mess till mina bröder och sa att det var för mycket velande så det blir inget. Bland annat för att en av dom inte har pengar.

Först ringer bror nummer 1 och frågar vad det är för fel. Jag förklarar.
Sen ringer bror nummer 2 och frågar samma sak, han frågar även om jag har någon annan idé, det har jag inte. Då kommer han med den briljanta idén att vi kan skicka henne till gbg eller nått på någon spahelg men att det bara är jag, syster och han som betalar, då den andre brorn är pank, så gott som. Och så kommer det igen "Du kan ju kolla det med henne och skika lite och så" jäij, då låg det på mig igen...

Nu ringde min syster och frågar samma sak hon också!
"Har du någon annan idé på vad vi kan ge henne, så kanske vi kan lägga ihop till nått?"
Varför ska alltid Jag komma på nått. Jag vill ge henne något från mig själv!
Jag sa det till min syster att nu får det ju bli en individuell present, men neeeeej.

Hur fan tänker dom?!
Kan dom inte göra något eget för en gångsskull?!
Herregud...

Och sen att en av dom säger att mamma skulle uppskatta något stort tror jag bara är bullshit. Jag tror hon skulle bli glad av att få ett kort i en ram, eller en virkbok, eller 10garnnystan eller en virknål, eller presentkort på lerdalaboden.

Och en av dom tycker att det är roligare att ge något dyrare...
Kanske är kul att ge, men som sagt, mamma skulle bli glad för minsta lilla grej. Hon vet själv inte vad hon vill ha.

Åh!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0