Den känslan man får i kroppen när man ser en Metallica-konsert och The good, the bad, the ugly dras igång går fan inte att beskriva med ord.
Den känslan som uppstår tar en tillbaka när man själv stod där i publiken och skrek som en idiot och hoppade på folks fötter.
Känslan kommer krypandes från tårna bara man hör låten. Har man inte vart där och upplevt det, inser man inte vilken ypperligt sprittande och galen känsla som kommer.

Hjärtat bultar, man blir lite kallsvettig, klumpar i halsen, det kittlas i hela kroppen.
För man vet, att om bara några få sekunder, kommer dom komma ut och stå där, mitt framför en.
Bara sådär.. så står dom där.
Den känslan kan bara The good, the bad, the ugly frambringa.

En trudilutt på bara några sekunder och man är i himmelriket och helt galen.

Helt sanslöst!