Jag vet inte. Jag orkar inte. Jag är så rörig i huvudet. 

Okej, så här är det. Jag har fått diagnosen GAD. generaliserat ångestsyndrom. Råder folket i min närhet att googla och läsa på. 

Ibland brister det. Brutalt. 

Har fått en till positiv lördag, efter en sketig vecka. Behövdes verkligen. Hade en mycket härlig dag! 

Det är skit nu, på riktigt. Men det finns vissa ljusglimtar där en tillåts glömma allt och bara få vara. Som i lördags. Awesome kväll!

"Hur mår du?" Eller "är det bra?" Jo tack det är helt okej. 

Det är sånt kaos... möte efter möte. Jag är så himla utmattad! Är i princip alltid trött, men nu är det värre än vanligt. Orkar inte! 

Det där som är ganska tröttsamt. Men igår ringde jag mamma och storbölade, totalt. Har ökat nya medicinen. På söndag ytterligare höjning. Läkartid på måndag, sen till kommunen. På torsdag fortsätter utredningen. Var där i tisdags i 3timmar. Var som en zombie efteråt. Man skulle tänka, pyssla, tänka och pyssla. Hade lim överallt sen. Lätt att jag ska köpa det jag pysslade ihop! Just because. 

Det där med livet, det är en svår grej. Nu har det liksom vänt upp och ner på sig totalt. Jag har egentligen bara mig själv att skylla just nu. Tänker inte skriva vad som hänt. Endast ett fåtal vet om, och endast ett fåtal ska få veta om. Det är väl nu man återigen märker vem som bryr sig. 

Okej, nu tror jag att en boll började rulla. Äntligen! 

Det var längesen nu, men jag har faktiskt inte orkat. Dagarna har gått åt att sova, kolla på film/serier och bryta ledsamheten med vänner. 

Det vänder fort. Är tillbaka på ruta 1 och helt sjukskriven till sista april. Har fått mer mediciner, ska ta blodprov imorgon samt en del prover framöver för att se så jag får rätt mängd medicin i kroppen som passar mig. 

Något jag hatar med livet är pengar. Det skapar bara ångest! Jag önskar jag hade mer av den varan. Pengar alltså, inte ångest. Jag har länge funderat på att skaffa katt igen. Jag älskar katter och hade gärna skaffat mig ett helt harem! Tanken är att jag ska skaffa en vuxen katt. Helst 2st, så dom har varann. Plus att ju fler desto bättre! Så, jag gick in på djurens vänners hemsida och hittade två katter. Ironiskt nog svarta. En mor och dotter. Så himla söta! Men! Djur kostar pengar. Att köpa katt från djurens vänner kostar 1000kr för en, eller 1800kr för två. Det är inte mycket pengar med tanke på att de är avmaskade, vaccinerade, chipade och kastrerade. Men jag har inte 1800kr bara så där. 

Idag ska jag jobba för första gången på ca en månad. Psyket är bättre, sjukdomen är borta. Är nog fortfarande lite hes dock. Men helst av allt vill jag bädda ner mig igen... det är kallt och halt ute. 

Jaha, några dagar in på nya året och jag är sjuk... igen! Ont i halsen och feber. Gotta love life... 

Jag vet inte var jag ska börja. Det har gått så fort. 

För första gången känns det som att jag inte kan summera året riktigt ordentligt, som jag brukar. 

Det har fortfarande varit en bergochdalbana. Eller snarare är fortfarande. 

Men detta året har bjudit på mycket ljusglimtar. Jag fick en ny lägenhet i ett annat område. Ett bättre område, en stor tvåa, bättre bussförbindelser osv. Jag har fördjupat mig i mina vänskaper. Hittat vilka som verkligen bryr sig och som finns där. Med lite jävlar anamma har jag tagit mig ovanför ytan. Mycket tack vare mina vänner. 

Tyvärr fick jag avliva Grisen... något som fortfarande gör ont i mig. 

I september började jag arbetsträna på nytt. Det gick bra, hyfsat iaf. Så, den 5nov började jag arbeta 25% på sjukhuset. Gick fint fram till nu, slutet av december. 

Har varit helt sjukskriven sen 12dec och jag snubblade ner under ytan igen. 

Men jag tar nya tag i januari. 

Ett plus är dock att jag inte har besökt psykakuten i år. 

Jag börjar sakta men säkert bli den jag var för flera år sedan. Snabbtänkt och mer med i matchen. Något som känns riktigt skönt. Den jag var innan jag blev knäckt. Jag tänker inte göra mig själv till ett offer, jag lärde mig en hel del under de där åren, men jag blev knäckt. Att det skulle ta så här många år att inse mitt egna värde trodde jag inte. För visso trodde jag aldrig att jag skulle komma hit jag är idag. Att jag skulle ha en euforisk känsla för några år sedan är bara bullshit. Den var aldrig där, den är inte här. Däremot känns tillvaron något lättare, än den gjort tidigare. 

Jag letar fortfarande efter pusselbitarna, dock. 

Jag ser faktiskt fram emot 2019, och vad det har att erbjuda. Mer positiv energi, mer tid med vänner osv. Kanske att bergochdalbanan går sönder på vägen. 

Fast, vad skulle kunna chocka mig? Jag tror inte 2019 blir så mycket annorlunda än tidigare år. Jag fortsätter att klamra mig fast för att inte hamna under ytan. 

Jag är inte lycklig, och jag mår inte helt hundra bra, men jag är på god väg, och det är huvudsaken. 

Jag hatar den här tiden på året. Ångest och allmänt nedstämd. Helt sjukskriven till 31dec...

Idag vill jag inte vara med, alls. Var helt död när klockan ringde innan 4. Ni vet den där känslan "vill inte vill inte vill inte". Så är det idag. Men nu sitter jag på bussen på väg till jobbet iaf. Duktiga jag! Är snart hemma igen. Ska jobba 25% till sista januari, sedan öka i tid. Återstår att se hur död jag är om dagarna då. Nu orkar jag ändå ta mig för saker om dagarna, oftast. Får jag bara vara hemma till senast 19 så reder det sig. Har lagt mig runt 20 varje kväll denna veckan. Fick ju melatonin utskrivet och det är nog det bästa som hänt mig! Jag får sova om nätterna men jag är inte seg dagen efter som med andra preparat jag testat. Love it! 

Måndag. Bläää. Men den är snart över, skönt nog. Är så trött idag. Kan lätt bli så när en haft en awesome helg! Mycket vänner och så mycket kärlek. Hade gärna stannat kvar i sängen när klockan ringde där vid 4 i morse. Men jag tog mig upp. Jobbet gick bra och jag var hemma strax efter 7 igen. Frukost på det, sen tvärdäcka i 2 timmar. Skulle kunna sova mer, men försöker undvika det, så jag inte pajar nattsömnen. 

Dom där 80% friskhetstecken för med sig mycket bra grejer. Jag är en bättre version av mig själv. Positivare, gladare, roligare(eller?) osv. Jag hade aldrig kommit hit på egen hand. Jag är grymt tacksam för alla mina kvinnor jag har i mitt liv. Ingen nämnd, ingen glömd. ’Men känner du att du är en kvinna som ibland frågar hur jag mår, hur livet ser ut, då är du garanterat en av dom. Jag börjar bli en fighter igen. Jag skakar av mig orättvisor. Som mötet på jobbet som slutade i tårar. "Fuck them" var resultatet från mig. Jag fick så mycket obefogad skit och jag var så arg när jag gick därifrån. Men jag har växt. Jag sa inget dumt. Jag tog inte den onödiga striden. Men, jag tog mig ur den. Jag skakade av mig, reste mig lika fort, och gav dom ett finger.