Jag har i ett jäkla tag hållt på att söka lägenheter. Precis överallt!
Igår la jag på en lapp till Nkbo i ett desperat försök att få en lägenhet.
Dom ringer idag och undrar om jag vill komma och kolla på en etta, i hovslätt, på huluäng.
Ska dit på måndag kl11.

Nyss kom Danne, en gammal klasskompis, och säger att han fått tag i en tvåa i samma trapp han bor i nu.
Han har sagt innan att jag kunnat ta hans lägenhet så fort han hittat nytt.
Och nu blev det så..

Så nu står jag alltså här med två lägenheter.
En etta i hovslätt 51kvm och ca 3200 i månaden.
En etta på österängen 41kvm 2900 i månaden.

Dannes lägenhet kommer jag inte åt förrän i maj.
Den på hovslätt kan jag ta nu om jag så vill..

Men.. Pga avståndet så väljer jag att flytta hemifrån i maj och bosätta mig på österängen.

Nära och bra bussförbindelser.

Jäij!

Idag på lunchen diskuterades allt från könssjukdommar till maskar i röven och binikimaskar osv.
En helt vanlig dag på jobbet med helt vanliga samtalsämnen.

Iaf, på eftermiddagen när vi slutat stod jag, Erki, Therese och Linda och bytte om.
Erki sprang på toaletten och missade det bästa.
Therese sa något och Linda säger "Haha har du fått klamojdia" (ja hon sa så)
och Therese ska alltid vara lite präcktig och kan inte vara oseriös i sådanna sammanhang där hon själv är inblandad, har iaf jag upplevt det, och säger "Nej, jag ligger bara med en och samma kille..".
Varpå jag står där och kläcker "Men han kanske inte ligger med en och samma tjej!"

Ni som känner mig vet att jag säger saker som kan.. mja.. såra folk, men ni vet även att jag inte bryr mig.
Och det var så det var nu. Det är ett öppet mål för en sådan kommentar och jag garvade röven av mig.
Linda garvade och tyckte att det var elakt, jag fann det roande, men självklart inte Therese.

Så när jag påpekade att det var ett öppet mål menar hon på att här finns inga öppna mål alls.
Och jag sa "det var ett öppet mål för en sådan kommenatar" och så fortsätter jag garva.
Så säger hon "väck inte den tiger som sover"
och provocerande som jag kan vara så gjorde jag ett såndär 'oh jag skakar av rädsla'-läta typ "uuuuh"
Och så kommer det ett såntdär bitchigt "Seriöst!"

När hon skulle gå förbi mig för att gå på toaletten så blängde hon på mig men hon möter bara ett stort flin från mig.
Gud så bra jag mår!

Berättade även för min mor om detta och hon menar också på att det var ju faktiskt ett öppet mål.
Och alla vet att mammor vet bäst.

Det var ett öppet mål, och jag bara njuter!

Jag fick en otroligt briljant idé just nu.
Garanterat inte den första men det skiter jag fullständigt i.

Då jag och många andra i min närhet tyckte det var otroligt synd att en av de bästa skådisarna Heath Ledger gick bort, så borde man ha ett filmmaraton med alla hans filmer.
Okej, kanske inte alla, det lär ju bli en del då.
Men låt säga en 2-4st.

Han är ju en fröjd för ögat och en riktigt grym och bra skådespelare.

Så, någon som är på?

Jag undrar vad jag går på, egentligen.
Från att inte ha jobbat någonting i december till att ha jobbat röven av mig i två veckor nu är riktigt jävla uselt, rent ut sagt.
Det känns en del i kroppen när man jobbat 5dagar, med massa rum, ledig en dag och ta på sig att jobba 5dar igen. Skulle vara ledig fredag och lördag, men.. jag tackade ja till att jobba då en tjej är sjuk.
Igår kände jag mig bakfull och seg. Och nej jag var inte bakfull... Men jag trodde jag skulle falla ihop vilken sekund som helst.

Det blir otroligt mycket lättare  när man har som ett rullande schema och man vet att man kommer få jobba 4-5dagar per vecka och då även vilka dagar... Men nu är det toalt fucked up. Likaså i min kropp..

Jag borde egentligen sitta hemma ikväll och leka död, men jag är av någon sjuk anledning sugen på party...
Vi får la se hur bra det går.

Men det skulle iaf vara skönt om man finge sova om nätterna i vart fall...

Kom igen nu, Erki! Klappa händerna! I know you want to! ;)

Alltså, idag har jag garvat något hysteriskt. Tårarna rann och magen fick lite ont.
Var längesen jag garva såhär.
Har aldrig vart med om att vi på jobbet bokstavligt talat legat dubbelvikta i asgarv.

Först började det med Bridget Jones Mormor-trosor, och det eskalerades i en kroppsstrumpa med hål i skrevet och.. gud vet vad.
Fast egentligen började det väl med Saba och hennes tripp i öknen...

Iaf, senare blev Erki en neger, eller en vit neger...

Hela dagen nu efter jobbet har jag gått och flinat och småskrattat för mig själv.

Alldeles nyss sa jag till mamma att jag borde bada i hudkräm. Men det var ingen bra idé för det är så halt... Så babyolja skulle vara bättre.. För då skulle mamma se mig om jag drunkna..

Ja.. inget har något sammanhang!

Nu ska jag äta lite bröd!

Jag satt en kväll och kollade in Sir Simons hemsida för att ta reda på lite info.
Under fredagen nu denna veckan läste jag "rek ålder 20".
Genast tänkte jag "men fan.. det där kommer aldrig gå.. Jag är ju inte 20..."
Några sekunder senare insåg jag "Men vafan, det är jag ju visst!"
Ibland har man otroligt bra koll på sig själv....

Det värsta är att det tog nog längre än några sekunder för mig att komma ihåg att jag Är faktiskt 20år...

Ibland lider jag visst av tillfällig minnesförlust.

Ja, som ni ser är det en helt ny design på min kära blogg och det är tack vare Soph!

Fantastiskt!

Jag har upptäckt en hel del den senaste tiden.
Wow tänker ni säkert nu...

Men det känns så otroligt bra att säga "Jag mår bra" när någon frågar hur läget är.
Och jag ljuger inte. Förr sa jag alltid att det var bra, för.. man gjorde det bara.
Men nu säger jag det, och menar det.

Det känns så otroligt fantastiskt jäkla bra, att må bra.

Bara det visar att man kan klara sig utan vänner osv.
Vad gör jag när jag är ledig?
Jo, jag pysslar eller leker med datorn. Jag umgås Väldigt sällan med folk. Det är om jag får för mig att gå ut, och det händer varannan, var tredje vecka nu för tiden.

Jag sitter allt som oftast själv om helgerna. Men vad gör det?
Det finns viktigare saker att tänka på än att gå och ha ångest över att man inte har några vänner i sin hemort, eller en gubbe som bryr sig om en, eller en familj att umgås med. (ja, jag umgås med min familj och har superbra kontakt med dom men jag träffar dom inte Så ofta)
Jag får min dos av människor på jobbet och det räcker gott och väl så det blir över.

Som när jag for iväg till Borås och solen tittade förbi och bländade mig i ögonen kunde jag inte undgå att börja le.

Jag kan nog ärlig säga att jag kommit ur min depprisson, nu, på riktigt.
Synd att det tog ett tag att inse hur bra man har det, men det krävs nog lite nedstämda dagar (okej år) för att man ska kunna se det lilla fina i vardagen.

Jag kan inte riktigt svara på vad det är som får mig att se vardagen lite ljusare idag, än för ett par år sedan, den tiden då jag hade hur mycket vänner som helst.
Men, vad gör det när man mår bra?

Jaja, alla har dagar som suger, men det är inte alls samma grej som förr...

Så, fuck off!
Jag mår bra!

Igår vid halv tio på morgonen åkte jag till Borås för att leka med Emma.

På vägen dit tittade solen fram. Jag var övertrött, glad och hade fantastisk musik i öronen. Vilket resulterade i ett asbra humör.

Vid halv elva ungefär kom jag fram till den fantastiskt usla hålan. Seriöst, den staden har inte mycket att komma med...
Emma mötta mig, så klart så åkte vi hem till henne och utnyttjade toaletten och jag lämnade min väska.
Sen for vi ner på knalleland och kollade läget där. Köpte några pärlor och gojs på Lagerhaus att sätta på ramar.
Vi besökte även Myrorna, där Martin jobbar. Och det hade jag inte sagt till honom. Så, jag hoppas att det blev en glad överraskning.

Sen for vi hem till Emma och degade, hon skrev lite på sin essä.
Sen käkade vi middag.
Kyckling, pommes och beasås. Mumma.

Sen kollade vi på Outsiders och diskuterade allt från fetma till mammor, haha.
Sen gick vi på promenad och gick och vandaliserade Martins lya. Vi satt mest och glodde och Emma höll på att somna, haha.

Natten var väl.. Mja.. Aj i kroppen. Haha.

Idag vaknade vi runt 11 och morgonen var seg som satan. Vi for iväg till Emmas skola för hon skulle kolla upp en grej. Men klockan var inte med oss..
Vi satte oss på ett fik och käkade varm kycklingbaugette. Satan vad gott det var!

Kl 15,10 var jag på bussen och for hem.
Trött och frusen...

Och när jag kom hem skulle mamma laga pizza.

Gud så jag ska sova i natt!

Musik har någon slags magi som kan få mig på bra humör.

Suttit som en död fisk sen halv tölv ungefär, men nu kände jag för att dra igång en hederlig "gladpack"-skiva. Nummer 16 låg närmst och på den var det Jive Bunny and the mastermix. Och.. Inte helt oväntat är jag en halvdöd fisk nu.

Jag har inte sett en själ sen juldagen, alltså av mina vänner, bortsett från Erki då som jag jobbar med.

Huvudet har fortfarande ont och ögonen är knappt öppna, men kroppen säger "heja heja ge mig alkohol. Sup som det svin du är!"
Och jag hade ju planer på att ta mig till A6 och handla lite saker, så.. lite öl har väl ingen dött av? Eller?

Jag tror att jag fick lite spatt just för att jag inte gjort nått sen 25decemer och jag jobbar hela nästa helg, och skulle inte palla att sitta hemma så många helger som jag gjort nu. För.. 25decemer var ju faktiskt en tisdag. Hähä.

Någon som vill komma och partaja?

Jag hoppas att det bara har något med årstiden att göra, verkligen.

Nej, jag känner mig inte mer bitter än vanligt. Inte ens lite nedstämd eller nått.. Helt.. neutral.
Men jag har folk i min närhet som mår rent ut sagt piss!

Det känns inte så jävla kul...

Förra veckan fick jag ett sms "jag mår verkligen inte bra, vart är du när man behöver dig" något liknande... Man har ju fått mer givande sms. Men jag steg upp och startade datorn och försökte roa personen i fråga i ca 5 timmar.

Herromdagen satt jag och försökte tala vett med samme människa.. Jag vet inte hur bra det gick.

Och lilla Emma, som allitd skrattar och ler och fnittrar verkar inte heller vara så överdrivet glad hon heller.
Så, tanken slog mig. Jag är ledig fram tills nästa onsdag och jag vill leka med världens bästa Emma!

Så.. Jag hoppas verkligen att det bara är årstiden som gör folk såhär otroligt nedstämda.

Igår blev  jag kallad för att vara nazist.
På ett forum drog de denna parallelen pga för att jag inte gillar utvecklingsstörda.

Jag la fram min åsikt och stod för den och blev kallad för det ena och det andra.
Påstod att jag var en dålig människa osv.
Men det dom inte verkar inse är att i mina ögon framstår de själva som idioter, som inte kan acceptera en annan människas åsikt.

Jag lämnade diskussionen när jag fick ett personligt påhopp. Då var det inte ens värt att argumentera vidare mina åsikter. Det var inget vuxet beteende någonstans bland vissa.

Idag, ser jag att diskussionen är uppe i tråd nummer 2.
Och än, håller dom på att dra upp allt jag sa. En skriver "Okunskapen o fördomarna gör mig en smula matt."
Jag kan inte påstå att min åsikt är en fördom och framförallt inte okunskap.

Hade jag inte haft någon kunskap till utvecklingsstörda hade jag knappast haft en åsikt och struntat totalt i att ens lägga mig i, i tråden.

Det hela började med att någon, som självklart är rullstolsbunden och inte kan göra något själv, startade en tråd om en debatt som gått på tv, ang att välja att göra abort utifall att fostret var utvecklingsstört.
Jag sa ja, och det var tydligen fel.. För så kan man ju inte säga? Fy på mig!

Vad som slog mig sen var; Varför får man inte tycka illa om utvecklinsstörda?
I mina ögon anser jag dom (de på forumet) som dåliga människor som på sätt och vis verkar "tycka synd" om dom(de efterblivna), och "måste" tycka om dom. Måste man verkligen det? Jag anser inte det...

De kom med fåniga argument som tex "Undra vad jag ska göra om mitt barn blir jude. Det kanske Humsibum kan svara på" osv.
Jag frågade då "Sen när blev judendomen en sjukdom?" och ett litet stolpskott kommer och svarar "Sedan 30-talet"
ehh... Jag har iaf fått lära mig att judendomen är en religion. Men jag har visst fel, där också. Usch vilken hemsk människa jag är...

Att de sedan frågade "Men låt säga att du skaffar barn och som senare i livet råkar ut för en olycka som gör att det blir utvecklingsstört, ska du då mörda barnet?"
HALLÅ?!!?
Jorden anropar hjärnan.. Världens mest usla jämförelse!

"Oh nej, jag kan ju inte dricka kaffe... Jag kanske bränner mig. Och jag kan ju inte äta, jag kan ju råka sätta i halsen och dö. Ut kan jag inte heller gå för jag kan ju faktiskt råka halka och bryta nacken. Eller bli överkörd av en bil som slirar av vägen"

Herregud säger jag bara.

Nej, i deras ögon är jag en genomrutten människa, men då får jag väl vara det då.
Jag har min åsikt och tänker inte ändra på den för att samhället anser den fel.