Jag får alltid sånna dampryck när jag sagt att jag ska ta det lugnt. Översocial och alldeles för mycket energi. Tanken var att jag och Tina och Ida skulle kolla på film, ta några öl bara, och ta det lugnt och sansat. När klockan är två är jag och Tina på jobbet och ett enormt ölsug kommer smygandes på både henne och mig. Vi kom ifrån jobbet runt tre och Tina följde med hem. Innan klockan slog fem hade vi redan öppnat den första ölen. Sen vandrade vi ner till grannen; Ida och tjötade skit. Det resulterade i att damprycket bara blev värre, på både mig och Tina och det smittades av sig på Ida. Jag blir lätt rastlös om jag har för mycket energi och vill att det ska hända nått direkt då. Så vi drog ut till Taberg och besökte Bubbis som satt och ölade med galna fruntimmer. Runt halv tio får vi tag i en bil ala V8 att färdas i, som befann sig i Mullsjö. Så vi brummar dit och plockar upp både bil och folk och stackars Ida fick köra. Vi tog några varv i stan sen drog vi ut till Rogberga.
Återigen hamnar jag och Tina i en hög på golvet, varför eller hur det gick till det vet jag faktiskt inte.
Men jag är inte förvånad.
Vi åkte la hemåt runt 3 tror jag. Anlände till slätten gjorde jag först vid 5-5,30 skulle jag tro.
Så ja, jag är måttligt död idag. Trött som ett as och tack och lov för att jag är ledig imon!
Men blåmärken har jag gott om, igen. Ont i ryggen och nacken också, och högerben.
Undra hur det går nästa helg?

Igår var en riktigt hemsk dag. Sen kvällen innan satt det taskiga humöret kvar. Det blev lite för mycket. Så igår hade jag egentligen behövt gömma mig under täcket hela dagen. Men icke.. Det var jobb. Efter det åkte jag till min förra lägenhet som var tänkt att flyttstädas. Men där var det inte ens tömt... wo..ho... Så jag städade ur badrummet och dammsög mitt förra sovrum. Gick inte att göra så mycket mer och med tanke på hur taskigt humör jag hade, hade jag ingen större lust att vara kvar.. Åkte hem till mamma för att få lite positiv energi (ja jag ser ironin) och vänta tills Knutte slutat jobba. Efter det var humöret bättre. Mamma är bäst. När Knutte väl slutat jobba for vi upp till Mariebo och slet ner tvättmaskinen. Något som gick bättre än väntat. Och likaså att få upp den här. Så nu har jag en tvättmaskin! Runt halv åtta på kvällen landade jag i soffan och kunde ta igen mig. Hade skallebank alabama och hungrig. Fick med mig mat från mor som jag slängde i mig. Inte allt så långt efteråt bonkar det på dörrn, då kommer Ida upp med min dammsugare hon lånat och jag följde med henne ut med hunden.
Sen kom, vad jag tippar på iaf, en av alla dessa galna grannar på sin fyrhjuling. Jag hatar den. Så ack vad han skulle få pisk om jag hört den under natten. Men jag slapp. Men det hade vart kul att slå någon. Tur i oturen kan man la se det som då.
Fick igång min 70tals lampa. Den luktade fisk i förra lyan. Men nu när det är bättre el, ny kontakt, så tänkte jag att det borde funka. Men nej.. det började lukta fisk i hela lägenheten. Jag var bombsäker på att det var de nya tapeterna, men det var lampan. Får testa att diska ur glaset och se om det gör någon nytta. Jag vill ha oranget ljus i köket, det ser så.. skumt ut. Oranget i kök, blått i hall, vad ska man ha i sovrummet? Den röda ljusbollen kanske? Hahaha.
Nä, nu ska jag snart bege mig ut i skylan och åka och jobba.
Äntligen får jag träffa Tina! Oh! Woho!

Ibland kommer en otippad och smärre äcklig blodsmak i min mun. Nu mer sällan än för en vecka sen. Att min käft är fucked up är ingen nyhet, men orka blod! Men smällar man får ta iaf. Det som är mest irriterande är hålet på baksidan av framtanden. Det känns inget konstigt så sätt som att det skulle göra ont, utan det är mest psykande när man går emot med tungan och hittar ett hål.
Hål i mun! Ojoj!

Jag är så satans trött i skallen idag. Rullade ur sängen vid 6, duschade, grejade med möblerna, kaffe och snart kommer målarn och ska sätta igång med sovrummet. Och tack och lov för att man känner sina grannar! Ida var här igår för målarn var hos henne, idag ska målarn hit så jag går ner till henne, sen ska han ner och göra klart i hennes lägenhet, så då vandrar vi upp hit, sen ska han tillbaka hit, så ja.. Snabbt uträknat, då går vi tillbaka till henne igen!

Igår var jag på möte inför bilmässan på Elmia. Jag vet inte om jag får basunera ut idé här, så jag skiter i det, men det verkar spännande. En negativ grej jag upptäckte var att det var majoritet fruntimmer = kackel. Men men, det kan nog bli kul ändå. Nu är det bara att fundera på hur jag skall göra med påsken, om jag skall jobba halva påsken och vara halva på elmia, eller bara på elmia eller nästan bara jobb.
Får tänka på det en annan idag.

Sen tycker jag att en god fe kan ge pengar till mig och Tina så vi kan umgås lite mer!

Kan man bli avtrubbad från negativa saker? Alltså, att man fått så otroligt mycket skit genom livet att man till slut inte reagerar längre... Jag kommer inte få vara ledig i sommar. Ändå är jag inte sur, på nått sjukt vänster. Igår var jag måttligt irriterad, men just nu... Lugn som en filbunke. Om inte vi jobbar ett visst antal veckor så behöver vi inte jobba alls under dessa veckor. Jag tänker inte dra allt här. Men... Jag orkar faktiskt inte bry mig. Det enda jag är orolig för är hur min rygg skall reagera. Men med lite tur kommer det bli en smärtfri sommar. Jag tvivlar starkt, faktiskt. Det är ett under att min kropp fortfarande lever (nej reflektera inte över hur det lät).
Jag ringde mor innan och sa "Hej, du.. Jag kommer bli sjukskriven i sommar med lite otur, så du vet om det!" Jag kan min kropp... Men med lite tur så slipper jag, som sagt. Bland annat för att psyket mår mycket bättre och för att cheferna skall göra allt dom kan för att vi inte ska få så mycket att göra.

Till helgen måste jag varva ner lite. Inga stora mängder alkohol och inga skandaler och inga tokigheter. Min kropp behöver vila. Inte för att de inre organen verkar påverkas nått nämnvärt, men för att jag är totalt blåslagen.
Blåmärkena från helgen innan var så gott som borta. Så kom en helg.. Och en full Josefine.. och ja.. då går det som det går. Jag kan verkligen inte sitta still när jag dricker, och jag förstår inte vart all min energi kommer ifrån. Men i söndags räknade jag onormala fläckar på min kropp... 18st blåmärken. Smärtor i armar, i en led i vänsterarmen så långfingret strulade, högerbenet smärtade vid varje steg och nacken ska vi inte prata om. Varje helg anser jag som lugn, men hur fasen kan man se ut som ett smärre slagfält då?
Jag tycker inte att snöänglar i rondeller, brottningsmatcher, snöfighter och vrålande är så farligt. Men jag är väl skadad sen barnsben med vad som anser som stabilt och ostabilt.
Men är man hämningslös så kanske det inte finns nått som ansers som ostabilt och vilt?

I veckan får jag nya tapeter, sen får jag borra sönder väggarna och plocka upp mina saker som stått nerpackade i nästan ett år. Woho!

Ett urval av bilder från helgen.
Mina vänner är bra vänner.

Man kanske skulle byta bana inom arbetet och kanske göra nått smutsigt. Inte i den formen som många nu tror och fnissar lite försiktigt åt. Men ett kön jag verkligen inte förstår mig på så är det fruntimmer. Igår blev kvällen inte riktigt som beräknat. Jag följde med ut i finbil och grejer. En annan finbil krånglade, så den behövde lite hjälp. Sagt och gjort. Jag är inte sen med att hjälpa till. Jag kan inte ett jäkla smack, men jag tycker det är kul. Vi var en del människor, men ändå inte många som puttade ut åbäket ur ett garage. Sen kunde vår chaufför inte få dit luftfiltret... Så jag gav det ett försök, och lyckades. Inte för att det var så speciellt krångligt eller ens någon merit över huvudtaget. Men nån som är lite smådragen och träffar ett litet litet hål, det är imponerande, när en nykter person misslyckas. Sen hade fruntimmrena som satt i bilen pajat rutan igen och där måste jag säga att jag är imponerad, för den lyckades jag också få till. Men det är säkert inte heller en merit över huvudtaget. Men som sagt, jag kan inte ett smack om bilar. Så nu har jag olja under naglarna och luktar mest skunk.
Nu vankas jobb.
Hej energidryck!

Tandläkarbesöket idag var inte alls skönt. Det gjorde bajsont... Krossade Tinas hand. Hon var till en början riktigt nervös, men till slut blev hon fascinerad när det vankades rensning av tanden och hon såg rakt upp i tanden på mig. Ska dit i mars och fortsätta. Jag har ingen lust med det, för det gjorde så satans äckligt ont när hon var enda upp i roten och grejade. Hade jag kunnat hade en brutalt ful ramsa trillat ur käften. Men det är inte så lätt när man har en sug i käften, en gummiduk över munnen, en bomullspinne under näsan och en tandläkare som grejar i en tand. 10p till "ha-mycket-saker-i-käften-på-en-gång".

Herr Kjell ringde och förde otroligt skumma samtal på väg hem från tandläkarn(han ringde även på eftermiddagen och inledde med "nu har jag det!"). Den mannen har för mycket fel saker att tänka på. Men till slut blev det övertalat om slaveriet iaf! Så jag och Tina kommer få vår slappardag.
Sen tittade Herr Arne förbi och pillade på mina element som betett sig mindre normalt. Men nu vet jag hur man gör till nästa gång! Och sen kom Herr Toffe på besök och drack kaffe och tjötade skit.
Så bortsett ifrån Tina har det vart en väldigt mansdominerande dag. Men hon är rätt duktig på att vara manlig hon med. När vi lagade mat hade vi en man utanför fönstret som slog bort dom brutala istapparna. Sjukt vad stora dom var! Tina satt mest och "Åh jag kan inte sitta här. Jag vågar inte sitta här. Oh herregud". Jag försökte få henne att moona men hon ville inte...

Imon ska jag jobba, sen får vi la se vad som sker.

På en knapp månad har jag lärt mig följande; Vänner är bra skit, tandläkare leker hobbyrånare och 25ans buss suger.
När det kommer till vänner så är det här nog första gången i mitt liv som folk ställer upp på mig. Jag har alltid varit den som agerat stöttepelare åt folk till höger och vänster. Något jag fortfarande gör dock, men nu är det även ömsesidigt. I herromdagen fick jag ett smärre utbrott, på 5min var en god vän här och lugnade ner mig. Sånt uppskattas och händer inte så ofta. Men man lär sig vem som är ens rikiga vänner iaf.

Tandläkare då... Idag försvinner tusen kronor som jag inte har. Stort tack till mamma som hjälper till. Ytterliggare tusen kronor försvinner snart igen. Blä. Jäkla tandskrälle!

Och 25an suger rent allmänt, för det är en buss. Och alla bussar suger.

Fördelen med att vara pank är att det kommer bli lugnt framöver. Relativt iaf. På lördag ska jag och Tina dricka öl, lugnt och sansat och tjöta skit. Vi skall bara försöka övertala två stackars offer att slava för oss i form av att laga mat.. Än så länge går det käpprätt åt skogen, men skam den som ger sig. Ölen har vi iaf.
Men det är slut med allt festade fredag och lördag. Min kropp uppskattar nog inte det. Inte för att alkoholen skulle förstöra så sätt, utan för alla blåmärken som uppstår, bulor till höger och vänster, ömma leder, rivmärken och revbenen som på nått vänster alltid hamnar i kläm. Senast var det dock höften som krånglade. Farligt att åldras.

Blabla.

En del sår läker aldrig. En del sår stannar i det där stadiet med en skorpa på, som man råkar riva upp med jämna mellanrum och smärtan flödar. Och en del lär sig aldrig att inte störa andras skorpor. Vissa har som tendens att ge skrubbsår så fort tillfälle ges. De har även tendens att inte förstå, när man ber dom sluta. De har heller inte mage att lyssna, sätta sig in i situationen eller ens bry sig. Jag kallar det för egoism.
Något jag fullkomligt hatar när det gäller många sammanhang.

Vad jag lärt mig genom åren är att aldrig ta någon förgivet. Jag har lärt mig att genomskåda folk och jag har lärt mig att uppskatta rätt saker. Jag har lärt mig att strunta i alla regler och göra det som känns bäst för mig. Därför väljer jag bort en del saker i mitt liv, som många kanske tycker är omöjligt. Men det går faktiskt skitbra.
Nu har jag min lilla familj, jag har min bästa vän, och jag har "Slätten-familjen" eller hur man nu ska säga. Låter rätt löjligt det där sista. Men när man får panik och skickar sms till sin granne, som sen kommer i illfart för att kolla läget, då märker man vem som är ens riktiga vänner.
Också något jag fått lära mig. Det tog tid, men nu vet jag.

Det är inte många som vet vad som hänt under åren. Jag väljer att inte berätta. Men tyvärr är det inte många som förstår. Jag har svårt att släppa, men det anser inte jag som konstigt. Den andre i dramat verkar inte inse vilken psykisk och fysisk smärta någon blivit utsatt för.
Återigen; Egoism.

Denna psykiska smärta är det inte bara jag själv som blivit påverkad av. Men tyvärr är det inte lika lätt för alla att välja bort saker och ting. Ta fram radergummit och sudda bort det otrevliga, fula och elaka.

I de andras ögon kanske jag inte har mycket. Jag jobbar knappt nått under vintern, tjänar dåligt, förstör min kropp, bor ensam i en tvåa utan några som helst tecken på en karl i min närhet och körkortslös osv. I många ögon skulle jag framstå som totalt misslyckad. I mina ögon framstår jag som lite utav en segrare. Jag har på egen kraft tagit mig ur en destruktiv livsstil. Jag har bara mig själv att tänka på, inreda en stor tvåa helt för mig själv med saker som jag vill ha, jobbar med min bästa vän, har mycket vänner som ställer upp, och min bror och mamma. Det är vad jag har och jag har hellre det än en miserabel vardag med "allt det där man ska ha, eller iaf borde haft/testat på vid 22års ålder".

Idag fick jag lära mig att jag är en bitter barnrumpa som kräver uppmärksamhet.
Det var faktiskt en nyhet, för det hade jag ingen aning om. Men det känns bra att folk som inte känner mig kan berätta för mig hurdan jag är och vem jag är. För jag vet uppenbarligen inte.
Tack ska ni ha!

För att citera en av de bästa i vardagen "Du är så glad hela tiden".

Jag kan inte göra annat än att ge er fingret. Jag står för vad jag säger och jag tänker inte förklara ytterliggare än såhär. Lägg ner.

Ny vecka, nya möjligheter, nya äventyr. Nej inte riktigt. Däremot börjar jag jobba på onsdag. Inte så speciellt lockande, men känns bra att komma igång med vardagen igen. Nej det gör det inte! Jag gillar att sitta i min soffa och gäspa igenom dagarna!

Jag har ont så gott som överallt. Blåmärken som är typ.. Bruna. Jag var bombsäker på att det som var på vänsterknät var smuts. Men när jag nyss duschade bort mina synder så satt det kvar på knät... Så mina knän är skadade som sjutton, bulor och blåmärken, smalbenen är det rivmärken på, och så klart en massa blåmärken. Sen har jag ett blåmärke baktill på axlen och ett på överarmen som jag fick av bror i present.
Det kom till i fredags när vi satt vid black jack-bordet på Ztyle. Bror säger "Åh ja just det, jag har ju inte gett dig några blåmärken på väldigt länge, så här har du ett!" knytnävslag på armen och sen nöp han tag på samma ställe han slog på. Det gjorde ont. Sen har jag ont i höften. Nysa som brukar vara så skönt är ingen hit just nu.

Alla andra måste ha kommit till och från Kalmar på nått vänster. Och lyfta däck är bannemej så mycket smidigare på fyllan än när man är nykter. Det var en hysteriskt tokig kväll, och ibland kanske man skulle vara lite mer pryd än vad man är... Och tack till mamma som alltid hjälper till så gott hon kan, även när hon är en bra bit ifrån.
Tinas hår förfall i samma takt som fyllan blev värre. Och chauffören och en till stälde sig och pissade på Ölandsbron.
Det var galet. Och riktigt kul trots omständigheterna.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Ska ner till grannen och titta till hennes katt snart, måste bara få i mig mitt kaffe först.

Skepp o'hoj!

Hysteriskt roligt trots omständigheterna

För ca en timma sen som två herrar och snodde min balkongdörr. Jag var bombsäker på att dom bara skulle ta rutan på nått osmidigt vänster.. Men nej, dom slog loss hela dörren och gick iväg. Så just nu består min så kallade balkongdörr av ett blått skynke. Jag var även bombsäker på att jag skulle få ha det såhär över helgen. Men dom ska komma tillbaka runt 12. En hel dörr! Äntligen. Balkongdörren är seg att stänga, så man måste i princip slå in den, vilket inte har kännts sådär lockande med tanke på en trasig ruta. Så nu är det bara tapeter som saknas och att hatthyllan skall sättas på plats.
Igår kände jag mig så kreativ att jag slängde upp lite tavlor. Så i köket pryder som vanligt Nova och Alva vid köksbordet. Vilket påminner mig om att framkalla en ny bild på Alva. I hallen hänger 3 bilbilder. Nu har jag en tavla över på en bilröv som jag inte riktigt vet vart jag skall göra av den. Ett senare problem.

Igår hakade jag på Kjell till garaget. Jag tog med mig kameran. När jag efter ett tag sa "Man behöver ju inte åka enda ner till bilkyrkogården ju.. Räcker ju med att traska hit" så fick jag en ond blick. Men det var rishögar. Men nångång lär dom väl rulla. Det var rätt givande, faktiskt. Speciellt när man får se två småpojkar slåss med en skruv eller vad det var, i närmare 2 timmar.
Arne tittade förbi då han skulle hjälpa mig att forsla lite skit, men slutade med att han fick lägga sig under bilen och vara en hjälpande hand där ett tag.

Idag vankas besök hos mami. Sen möta Tina och sen hem hit och härja loss. Städa ut bilen till imon och sen slappa. Och imon blir det farligt.

Det ska bli skönt när lägenheten är helt klar. Så slipper man spring och oväntat besök från vaktmästarn. Man slipper gå upp snortidigt för att en tekniker ska komma nångång mellan 8-12... Bra system. Så nu är det bara glasmästarn och målarn som ska in och härja, och vaktmästarn har lite mer att stå i. Som hatthyllan som hänger på sin dödsbädd.

I herromdagen var Tina här och sparkade på mig. Hon tyckte att jag betedde mig konstigt och var helt galen. Men jag var bara mig själv.. Hon har bara sett min surfitta-sida. Nu är det ju lite andra bullar. Antagligen för att jag trivs så äckligt bra här och för att jag bor själv. Då får man vara ego. Jag gillart. Asmycket!
Men iaf, Tina hjälpte mig att sparka röven ur soffan och göra nått. Om jag inte kan tänka ut en bra idé för saker och ting så skiter jag i att engagera mig i att ens göra nått alls. Så hon sa med bestämd ton, inte, att vi kunde sätta ihop cd-stället. Jag har för mycket filmer...
Sen var det bara att sparka igång arslet igen och plocka iordning på alla kläder. Tina blev förskräckt för hon hade aldrig sett så mycket kläder förr. Men nu ligger dom i garderoben iaf.
Så nu finns det inte så mycket mer jag kan göra. Dumt att sätta upp saker på väggar när det ska tapetseras. Och hålen i vardagsrummet går inte att använda så det måste också fixas.
Suck..

Igår var jag hos tandläkarn.. Tack och lov för det där bidraget man får. Skulle gått på 640spänn, men landade på "bara" 340. Nästa vecka påbörjas rotfyllning av framtand... Jag kommer ha sådär äckligt ont i käken sen. Ligga och gapa i en timma är bannemej ingen hit.

Men snart lördag, då blir det road trip! Woho. Enda anledningen till att jag och Tina skulle få gå med på att sitta fram på vägen ner, är om vi städar ur bilen... Jag gillar inte mutor.

Måste ringa jobbet också. Och massa andra samtal. Uh..

En väldigt händelserik vecka ligger i bagaget nu. Flytten gick som sagt rätt smärtfritt. Lägenheten i sig är dock inte smärtfri. Igår var jag på Nkbo och valde tapeter till sovrummet. Jag försökte även slåss för att få det iordning i vardagsrummet också. Det ser hemskt ut... Alla fläckar och rutor som är, är för att puckot som bodde här innan har rökt inomhus. Plus att han har skruvat upp saker utan att förborra och pluggat så väggarna faller i sär när man tar ut en skruv. I vardagsrummet, i ett hål, satt TRE skruvar och två pluggar. I ett och samma hål! Så det hålet är rätt stort. I ett annat hål låg "bara" 2 skruvar och en plugg.
Herregud. Men Nkbo ville inte... Inte förrän en målare har vart och sagt sitt. Som även ska täppa igen hålen, men alla fläckar då?
Blä....

Helgen var rätt crazy den med. I lördags fyllde Tina år. Hon var iväg och hade kalas på dagen, och var ölsugen och rätt jättesur. Och hon blev inte gladare för att jag sa åt henne att vi skulle sitta här och ha en vit helg. Men det blev genast lite bättre när hon kom hit. Bordet i köket var belamrat med packet och varsinn kaka till oss. I hennes kaka satt även ett ljus. Ack så glad hon blev. Sen drundrade Kjell in och hittade på lite lögner så Tina blev ännu mer irriterad. Vi satt i soffan i lugn och ro och tjötade. Så kommer Johnny och Arne. Johnny hävdar att han har en present till Tina där nere i bilen. Så han lyckas få med henne ut. Jag och Kjell samlar ihop alla hennes prylar så när vi kommer ner ser hon rätt förvånad ut. Så var det bara att hoppa in i bilen och man kunde se skräcken frodas i Tinas ögon. I bilen får Kjell för sig att Tina ska ha ögonbindel, så vi drar runt hennes halsduk runt huvudet på henne. Hämtar upp folk, som inte får prata, åker omvägar och skriker, slirar och har oss. Tina är helt förskräckt. Väl framme i metropolen Månsarp följer jag Tina upp, sätter henne i soffan och där får hon sitta en stund. Jag hoppar upp på ryggstödet bredvid henne, Arne tar en öl och är beredd framför nyllet på henne, alla samlas, och ingen får säga ett ord. På tre drar jag ner halsduken för hennes ansikte, alla skriker, Arne öppnar ölen cm från hennes ansiktet och fy farao vad rädd hon blev, och helt skakis. När det värsta lagt sig så kommer en "åh" så tittar hon runt på folket. Bredvid henne sitter Bubbis och ett mer... konstigt Åh kommer ur hennes käft, när hon får syn på honom. Sen blir det sprit och öl i mängder!
Sen drar vi iväg ett par stycken av många olika anledningar. Och gjorde snöänglar i bankerydsrondellen och haborondellen.
Men vad jag ska försöka tänka på är att inte vara spontan på fyllan när det egentligen bara är barnsligt. Men vad som kommer ur min käft när jag blir förnärmad och förbannad kan jag dock inte rå för, och det var mest ärlighet som trillade ur där. Usch! Jag blir sur bara jag tänker på det!
Det var en bra kväll trots allt. Var hemma runt 4 på morgonen och hade allvarligt snack med Linn. Behövde avreagera mig och hon är så gott som jämt vaken så det var bra skit.
I söndags var jag nere hos grannen och drack kaffe och tjötade skit. Blev uppäten av hennes hund och fick se en mycket skum mal... På eftermiddagen kom Marie på besök, utan Alva, så det gick att prata ordentligt. Haha.

Den senaste tiden har det även blivit mer och mer hålligång i luren. Skumma sms som trillar in och saker man inte förväntade sig. Saker som får mig att höja på ögonbrynen och undra vad fasen händer nu, och saker som gör mig rörd. Som Linn på msn i herromdagen, helt random appropå ingenting skriver "Josefiiiiiiine! Jag saknar dig" sånt gör mig glad! Emelie skickade ett hysteriskt långt "ursäkta mig"-sms i lördags. Otippat. Men det är därför jag gillar mina vänner och det är väl därför jag är vän med dom... Dom ger tillbaka. Dom tar inte bara.
En del saker förstår jag mig dock inte på... Men det är nog ingen idé att försöka förstå sig på dom, eller ens bry sig.

Förkylningen börjar lägga sig. Men jag är fortfarande inte riktigt hel i käften. Jag vill kunna hugga och äta normalt! Ska till tandläkarn imon, får se vad som sägs då.
På lördag blir det road trip till Kalmar med lite tur. Fylla och galenskap. Jag och Tina ska försöka övertala herrarna om att vi ska få sitta fram och störa chauffören. Mest för att hon och jag ska få partaja lite utan att en viss herre hänger runt halsen på henne, och för att vi ska få vara galna ihop. Så dom kan gott hålla sig i skinnet tills hemvägen med att klänga på varann. Och som vanligt blir det la jag som får hålla chauffören sällskap, eftersom jag aldrig sover. Det har hänt en gång, och det var nu i höstas när vi åkte hem från Gisleparken.

Förövrigt så tog det inte alls lång tid att gå bort till det så kallade centrumet. Lite svårigheter pga snön bara.

I eftermiddag ska fröken Tina hit och då ska vi kicka ass! Nej, det ska vi inte. Men jag behöver en stor fet spark i röven så jag börjar packa upp alla mina kläder.. Ordnat kaos i sovrummet. Men garderoberna är så skumma så jag vet inte hur jag ska få ihop det, och då är det lättare att bara skita i det.
Och om någon sitter inne med en extra Nokia-laddare så vill jag gärna ha den. Har tagit sönder den andra i ledet nu...

Hmm.

Inte nog med att jag fick problem i käften, jag ska bli förkyld också. Lagom till flytten. Woho. Men lite snor har ingen dött av. Nackdel är dock att man är så satans orkerslös så det finns inte. Idag slet jag isär tomkartongerna och staplade ihop dom, sen var jag väldigt död. Så jag har faktiskt inte gjort så värst mycket nytta idag, om jag ska vara ärlig. Men men...

Flytten igår gick jättefort. Och jag är extremt tacksam för alla som hjälpte till! Jag har nog aldrig vart med om att så många ställt upp och hjälpt till, utöver familj. Helt sjukt. Och det kändes asbra. Tack tack tack!

Vaktmästarn var förbi idag och fixade balkongdörren så nu har jag ett handtag så den går att stänga. Och lagade elementet i sovrummet så det går att vara där inne utan att få frostskador.

Så ja, för den som undrar så bor jag numera i Norrahammar. Knappast någon som egentligen missat det. Men ändå. Det gamla hemnumret skall funka inom kort. Jag gör som sist, jag skiter i att skicka flyttkort, om det är någon som är intresserad av att veta var jag bor så får dom höra av sig.

Nu tänker jag inte flytta mer på ett jäkla tag!

Kollar man upp släktband, blodsband dittan och dattan och ja. Whatever. Så har jag 3 syskon, jag har en mor och jag har en far. Men ska jag se det från min synvinkel och skippa alla dom där så kallade "viktiga" delar i vad en familj skall bygga på, som ovan nämnda blodsband, vad pappret säger osv. Så har jag 1 syskon, 1 mor och 1 stand-infar. Stand-in låter lite halvtaskigt, men hey.. Orka.
Jag glömmer bort hur min så kallade familj ser ut. Vem som är vad och skall vara vad. Så, jag skiter i hur det ska vara och ser det som det är. Och det är sådär det är.

Jag har en bror, som är världens bästa, som ställer upp i vått och tort. Idag fick han vara flytthjälp. Många gånger moraliskt stöd. Ekonomisk hjälp. Livskrislösare. Bollplank. You name it.
En mor som, ja.. Gör samma sak där som ovan nämnda bror. En mor är ändå en mor. Och min råkar bara vara bäst, helt enkelt.
Och så stand-infadern, som ställer upp mer än han faktiskt egentligen behöver.
Er tre är jag evigt tacksam!

Men så finns det tre till... Och ärligt talat: Jag orkar fan inte bry mig ett skit. Hetsiga diskussioner har farit hit och dit. Att vi ska göra si och så, att vi ska visa intresse... Jag kan bara tala för mig själv, men de flesta grillkvällar och dyligt, familjemiddagar, har varit på mitt initiativ för ingen annan brytt sig. Ändå dyker inte alla upp. Så jag orkar inte bry mig mer. Ett intresse för att ha en relation skall inte komma från ett håll. Det skall komma från alla partes håll, vilket det inte gör.
Detta så kallade blodsband existerar inte i mitt liv.

Jag har en far, på papper. Eller ja, papper och papper, jag är ju myndig, men iaf. En person kan vi säga. Som jag byter några ord med en gång om året. Och så dom där andra två...
Ett evigt gnällhärjade med fula ord som flyger fram och tillbaka. Missförstånd som vägrar bli uppfattade på rätt sätt, hur man än förklarar sig.
Så ärligt talat. Jag skiter i det.

Jag har min lilla familj och jag har mina goa vänner.
Dom ställer upp när det väl gäller.

I sommar skall jag försöka dra till med grillfest som ett tack för hjälpen. Tyvärr kan jag faktiskt inte bidra med så mycket som jag får. Jag kan inte hjälpa ekonomiskt och jag kan inte bära pga ryggen. Det enda jag kan är att vara bollplank, moraliskt stöd och.. Ja, vara syster och vän.
Då får det helt enkelt bli en grillkväll i sommarvärmen!

Jag vilar min väska.