Fortsatt sjukskriven till 30/7 för den som är intresserad. Jag går minus i utgifter varje månad och får mindre och mindre pengar för var dag, känns det som. 75% ersättning på en redan låg lön, är inte mycket att hurra för. Speciellt när man käkar medicin för tusentals kronor varje dag. Till vilken nytta då? 

Haft en okej dag. Men så fort jag ska sova så kommer tankarna. Ångesten. Irritationen och den där otäcka känslan att krypa ur skinnet. Jag hatar det. 

Men ändå drömmer jag om det där mardrömsstället med ss-soldater till husfruar... Det jag saknar är nog allt kul en haft i den där byggnaden. För i drömmarna är ofta Tina med, och Linda, och för att inte glömma erkan. Sen vaknar jag och undrar vafan som hände. Växte vi ifrån varann så vida pass? Onödigt gnabb som kom emellan, det vet jag. Så tråkigt. För vi hade kul. Dom tre damerna kommer alltid ha en speciell plats hos mig, och jag kan komma på mig själv med att sakna dom. Fnissa åt storstädet i köket. Alla spindlar jag fick döda. Konstiga gäster. Kända gäster. 

Trist är det. 

Ingen ändring av medicinering. Vänta på kbt/dbt behandling. På onsdag börjar jag med mindfullness. 

Det är skit, av många anledningar. 

Ikväll blir det nog victory rolls och pennkjol. 

Jag var inte hemma mycket. Åkte till söta Alek och fikade. Sen skulle jag hem. Då handendär ville komma på kaffe. Men jag orkade inte. Bokade av och åkte till tg istället. 

När jag väl kom hem blev det sömntabletter och hoppa i säng för att slippa vara vaken. Ska det vara såhär?