Livet
Igår glodde jag igenom min journal för att se om det dykt upp någon anteckning angående mitt bröst. Icke! Men jag kollade lite gamla prover jag tagit. Det visar sig att jag haft en inflammation i kroppen sen februari och redan då strulade de vita blodkropparna.
Ska upp till sjukhuset idag igen och ta bort dränaget ur bröstet, så jag ska fråga den läkaren om det är bröstet som gör att proverna är som dom är. För inflammationen var kvar i höstas när jag tog nya prover.
Inte alls konstigt att jag har feber mest hela tiden. Är så himla less på det här!
Livet
Efter 6år jobbar jag fortfarande med att balansera min energi. Jag vill så mycket, men att skynda på har tydligen inte funkat. Konstigt!
I höstas fick jag ett wake up call från rehab på psyk. "Vi har kommit fram till, och vill råda dig, att inte gå rehabprogrammet i februari. Du är inte redo". Alltså, 2st arbetsterapeuter och en fysioterapeut konstaterade detta. Jag bröt ihop.
Det var bara att inse läget och "börja om".
Detta har gjort att jag varit hemma väldigt mycket. Bland annat för att jag varit på sjukhuset stup i kvarten pga infektionen i bröstet, men för att jag måste tänka! Som nalle puh "tänk tänk tänk".
Tog sin lilla tid för poletten att trilla ner bara.
2019 - ett steg fram, tre steg bak
Jag försöker komma på allt som hänt detta året. Men det är för mycket för att jag ska kunna få ner allt i text.
Jag har gjort summering av året sen jag började skriva här. Alltså väldigt länge. Men i år är nog första gången det står helt still.
Detta året har verkligen testat mig. Jag har krigat mig fram varje dag. Ärligt så är jag väldigt less på det faktiskt.
Året har bestått mest av att ränna på vårdcentralen och sjukhuset. Utredningar hit och dit. Inflammation i kroppen som gör att jag då och då har feber. Det är väl det som varit det mest väsentliga i tillvaron.
Kommande år ska jag försöka prioritera mig själv mer. Försöka se mitt egna värde. Bättra på självkänslan.
Jag har inga önskemål inför kommande året. Jag vet inte ens om jag vill hoppas på saker och ting.
Det blir som det blir, helt enkelt.
Livet
Nu är utredningen klar! Bara att vänta på domen...
Återbesöket på mammografin gick bra. Är tacksam att Emma var med mig. Återigen massa nålar i bröstet, men nu även i lymfkörteln, som inte såg riktigt frisk ut.
Min läkare på vc skickade dock en remiss till bröstkirurgen så dom också får göra en bedömning.
Livet alltså. Vad bjuder du på här näst?
Mer bröst
Okej, så läkarbesöket slutade med en gigantisk kur av antibiotika. Ska ta 3ggr om dagen, fram till den 20e eller vad det var. Den 19e ska jag tillbaka till mammografin iaf. Det är typ tjockt med besök på vården nu fram till jul. Jag orkar inte riktigt
med det här...
Bröst!
Ja, mitt bröst mår inte helt hundra än. Så på måndag ska jag tillbaka till läkaren. Jag orkar verkligen inte ha ångest över detta, så jag skiter helt sonika i det. Tänk om man kunde göra så jämt!
Livet
Proverna de tog i bröstet var ofullständiga, då de inte fått ut tillräckligt med celler. Så jag ska tillbaka till mammografin och få en grövre nål i bröstet för nya prover. Skjut mig!!!
Livet
Jag har inte cancer! Knölen är en akut infektion. Något läkaren redan på undersökningen sa, men man är ju något nojig ändå. Men nu är det bekräftat att det inte är cancer. Whoop whoop!
Livet
En kompis satte orden på mitt mående - hjärntrött. Jag har sovit i evigheter känns det som. Powernapar upp till två gånger om dagen också, utöver att jag sover 10-12 timmar per natt. Jag har fått tvinga mig upp ur sängen. Även fått tvinga mig till att
tex diska. Behöver städa mer än så, men jag orkar inte. Jag orkar ingenting.. jag är så trött på att vara trött...
Livet
Har du någon gång fått en nål i bröstet? Nä, inte. 4 st nålar då? Vad skönt för dig! För det är inget jag rekommenderar! Helvete vad ont det gör!!
Livet
Jag har med ganska stor tur inte EDS! Sån jäkla lättnad!
Däremot kunde jag knappt röra mig igår. Jag kunde knappt gå. Böja sig var inte på tal om. Fyfan! Så ont har jag aldrig haft. Antagligen är det sviterna från att jag dansade i fredags och lördags.
Idag är jag hyfsat rörlig. Men dammsuga var en pärs!
Ska åka och handla mat ikväll. Man vet att man är vuxen när man ser fram emot en sådan sak, haha!
Var på halloweenfest i lördags. Annah var leopard och jag var häxa. Dock blev det bara bild på mig och Annah från kvällen. Sånt som som händer!
Livet
Det krånglar vidare. Kollade provsvaret på 1177 ang om jag har någon reumatisk åkomma i ryggen. Det har jag inte. Vilket innebär att jag antagligen slipper göra MR. Däremot blir det svårare för läkaren att klura ut vad som kan vara fel på mig.
Imorgon ska jag till sjukgymnasten iaf. Efter att ha läst om EDS, så tror jag inte att jag har den sjukdomen. Men det får vi se imorgon. Ska vara på vc 8.15. Och i vanlig ordning rullar nya tider in för möten och tider på vården osv. Bara att hinna med
allt detta är ett heltidsjobb.
Livet
Det där fanskapet som bara ska krångla. Inflammationen är kvar i kroppen. Har tagit massa prover... hypofysen och sköldkörteln är dock normala. Ska till sjukgymnasten och utredas för EDS... Jag ska även till mammografin och undersöka mitt ena bröst. Läkarn
sa även förra veckan att jag kanske får göra en ny MR, för att se om det är något mer i ryggen som spökar. Jäij! Jag hatar MR. Jag får knappt plats i det där röret... Livet som tjockis...
Är säkert något mer på gång som jag missat ta upp. Men detta är iaf en update på det senaste, som jag kan komma ihåg.
Level 32
Livet
Diagnosen GAD förklarar så jädra mycket om varför jag är som jag är, och alltid varit hela livet. Att få det svart på vitt liksom. Lyrican tar udden av värsta ångesten ändå, det är så himla skönt!
Men, jag vill säga upp mig från livet. Inte i den mån att jag vill avsluta mitt liv. Utan bara existera utan måsten. Jag är så förbannat trött på allt. Hur mycket jag än krigar så tar kriget aldrig slut. Inte nog med de psykiska besvären, jag har en inflammation
i kroppen sen några månader tillbaka. Ska ta nya prover om några veckor och se om det blivit nåt bättre.
Jag har inget internet heller. Eller jag har internet, men ingen router. Vilket innebär inget netflix. Det är mitt lugnande. Jag har inte 4-500kr just nu för att köpa en ny router, och ingen verkar ha en att låna ut heller...
Jag hoppas att Jennie kan roa mig senare idag till ett bättre humör!
Livet
Okej, förra veckan sa läkarn att jag har en del drag av bipolär sjukdom, men inte tillräckligt för att sätta en diagnos. Men alltså... det här kan inte bara vara en depression som hängt i i 6år.
Livet står på paus känns det som och jag lever i bubbla...
Livet
Igår var jag hos läkarn. Fick mer medicin som ska dämpa min ångest/GAD.
Lyrica på 75mg 2ggr om dagen. Man kan tydligen känna sig full osv. Men jag blev mest slö, men det släppte sen. Har precis tagit tablett nr2 för dagen och insågs jag behöver en till dosett...
I övrigt är jag stressad. Full av ångest. Har så himla mycket inbokat framöver, dom här sista veckorna i augusti. Vilket stressar mig. När ska jag hinna vila? När ska jag hinna ta hand om hemmet? Kommer jag få ro att sova? Kommer jag isolera mig igen?
And so on...
Det där är så sant!
Expert på att stoppa undan allt kaos för att sedan bryta ihop hos kuratorn varannan vecka...
Livet
Är så sjukt tacksam för de kvinnor jag har i mitt liv, som ställer upp så mycket för mig!
Ni är tamejtusan bäst! ❤️
Livet
Något som skapar sådan sjuk ångest för mig är pengar. Pengar som aldrig verkar räcka till heller. Just nu har jag några ören på kontot och några slantar i plånboken. Både kyl och frys börjar eka. Jag får inte ta emot swish. Jag vill helst inte låna pengar,
då jag aldrig lär komma i fas pga det. Jag är så satans less på att behöva vända och vrida på varenda krona, och ändå går det inte ihop...
skjut mig!
Livet
Allt för ofta dyker den där tomheten upp. Den blir så påtaglig. Den är där, och den förstör mig inifrån.
Jag kan framstå som ganska självsäker. Framfusig. Osv. Men långt där inne finns en enorm osäkerhet och gigantisk oro, inom ett visst område.
Ett område jag i princip aldrig pratar om, med någon. För det är så känsligt för mig. Ett ämne som gör att jag lätt bryter samman. Så jag lägger undan det. Stoppar det långt bak och låtsas som det inte finns.
Tyvärr så är det hål i muren just nu, och ut sipprar alla möjliga känslor.
Är det så här det ska vara? Jag trodde det skulle kännas bättre. Men det här suger röv!
