Vad kul att man får utnyttja sömnen sista dagen på ens lilla minisemester. Först idag vaknade jag till liv vid hav tio, när jag tre dagar i rad vaknat runt 7-8 på morgonen...
Igår var det familjemiddag och jag var inte på humör, alls. Jag kände inte för att prata med någon, lyssna på någon eller vara löjligt trevlig. Så jag satt tyst och käkade min mat och, som tur är, hade jag ju bror vid min sida att gnälla till. Så jag valde medvetet att sitta nära kanten bredvid bror, och framför satt Knutte, vilket resulterade i att vi slapp till stor del hönsgården bredvid oss. Ja, det var hysteriskt jobbigt att höra er. Men, sånt är livet.
Igår var min "sitta-inne-och-glo-i-soffa-dag-och-bara-sova", jag har dom en gång i veckan har jag märkt, just för att jag inte sover om nätterna och igår var det alltså dags.

Idag går sista flyttlasset. Allmänt kaos här hemma och det kommer nog ta längre än 3 timmar denna gången och jag räknar med två vändor. En vända med alla grejer och sista vändan med katten och kattlåda och maten.
Tur att mor är med så hon kan hjälpa mig att tänka, för det kan inte jag längre. Får ingen ordning på hjärnkontoret.

Och nu ringde Linda, som jag skulle byta med på fredag ut i fall att jag åker iväg, och sa att jag kommer ändå inte sluta innan 17,30 vilket inte går för mig. Så jag ska höra med M om hon vill byta ändå då hon inte ska göra listor, trots allt. Rörigt jag vet, men då slutar jag 15 iaf.

Och jag måste tacka Alla ni som hjälpt till med flytten! Oj så ni vart snälla!
Sarkasmen kunde inte vart större! Ett gigantiskt tack till mor, bror och Knutte. Och ett tack till Emelie som hjäpte mig packa.
Sinnessjukt...