Den här bloggen har bara gått utför..

Varför?

Den är ointressant som fan.

Mina första inlägg är intressanta och rätt djupa och har en mening.

Nu är det så alldagligt och tråkigt det bara kan bli.

Jag avskyr själv att läsa "Oh jag är så kär/oh idag gjorde jag si och så/oh idag ska jag göra si och så" och min blogg är nästan sådär. Så nu kommer jag trampa folk på tårna, och det får jag ta. Jag har tröttnat på att få vara så neutral i mina inlägg som möjligt för att jag alltid ska behöva tänka på andra. Jag har tröttnat.

Jag har tröttnat på att alltid få vara den som tar tag i saker och ting och få alla att vara till lags.

Jag finner det ytterst enerverande att läsa en blogg som i vareviga inlägg måste påpeka hur kära dom är, när det bara är "Oh jag älskar h*n" osv, och inge direkt mening i det hela. Utan det bara står där helt onödigt. Menar, knappast som att man missat det i första inlägget, så orka skriva det i varje inlägg.

Jag är less på att alltid vara den som backar, och måste vara tyst för att en sammankomst ska vara så bra som möjligt. Det är slut med det. Jag har tröttnat på att vara på botten och se hur andra lärt sig att jag har min plats där. Glöm det.

Ibland blir frustrationen så enorm, för något helt obetydligt, att jag börjar bli rädd för mig själv. Knappast normalt beteende att man blir så otroligt irriterad, har ingen möjlighet att få öppna käften och säga det man vill, utan det slutar med en näve i väggen i tystnad.

Detta endast för att vara alla till lags.

Klart att sånnadär tråkiga inlägg kommer förekomma, men om ni vill fortsätta läsa min blogg så kan ni förbereda er på att det kan bli otrevligt.

Varför ska jag undvika saker och ting för att någon kanske råkar läsa eller se min blogg eller bilddagbok?

Jag har redan fått en utskällning för vad jag skrivit, och jag bereder mig på en till. Take it or leave it. Detta är min vardag, mina tankar, mina bilder. Om det inte passar så läs inte. Kolla inte på mina bilder. Jag tänker inte undvika något längre.

Och hör sen!